Dinkelbröd

Äntligen fick jag igång mina surdegsstarter! Man får aldrig ha bråttom och försöka stressa surdegar, det ska ta sin tid och belöningen är väl värd att vänta på. 

Det svåraste med att starta en surdegsgrund är att veta när man ska mata den. Det står så olika i alla recept: efter 3 dagar, några timmar- 2 dygn, 1-4 dygn, osv. Det viktigaste i det här läget är att lita till sina sinnen; se att de bildats bubblor och att det ska dofta friskt syrligt. Men det är inte så lätt när man är ovan. Det är en vanesak som man får bygga upp. I nuläget har jag referat till det folk skriver på internet, i sina bloggar och på diskussionsforum. "Luktar det fotsvett eller spya är det bara att kasta". Haha, ja det är detta jag följer! Unket- dåligt. Syrligt, friskt- bra. 

På bakkemi.se kan man läsa om surdegens livscykel som beskrivs i 6 steg. Vad jag har förstått så är det mellan steg 3 och 4 som man ska mata den.

          "3. [Optimal tillväxt]

Organismerna har sin optimala tillväxt hastighet, antalet fördubblas upprepade gånger.             Surdegen fördubblar i volym på kort tid. (Den här fasen kan fördröjas med salt.)

 

           4. [Övergång]

Nu saktar aktiviteten av genom påverkan av minskad näring, ökad närvaro av slaggprodukter och ökad syrahalt. Surdegen avtar i volymökning"

Idag gjorde jag ett dinkelbröd som jag hämtat från Pain de Martin men istället för vetesurdegsgrund så tog jag av min på råg, (den som jag startade med morötter) och jag bytte ut rågmjölet mot vetemjöl. Jag har bakat det här brödet en gång tidigare och visste därför att det skulle smaka riktigt gott! Den här gången blev det riktigt syrligt och saftigt!

Ikväll ska vi ut och njuta av sensommarkvällen med öl och annat gott som fina Öret har att bjuda på. Men jag längtar redan till att få komma hem... inatt ska det garanterat vickas dinkelmackor!

Jäsande deg. Mulet ute.

I vår ugn får man bara plats med en limpa åt gången!

Efterlängtat bröd och efterlängtad sol.