Igår var jag ute och tog en glass med Sandra. Kulglass med polka och ägglikör, sitter fin fint i värmen! Glass är alltid gott men det är självklart mycket godare med hemgjord glass. Det jag saknar allra mest med Grythyttan är glassen, det finns inget som slår Neerings glass! Det går inte att beskriva hur god den glassen är... man måste själv uppleva den. Värt att ta sig dit, bada lite vid "guldkusten" och njuta av hemgjord glass.
Åter till gårdagen... man blir lätt törstig av glass så vi bestämde oss för att köpa lite vatten och varsin tidning sen sätta oss i gräset i parken invid slottet. Väl inne på pressbyrån var det inte särskilt lätt att bestämma sig för alla hundra vattensorter som står fint uppradade i kylhyllan. Det finns så galet många olika sorter; utan kolsyra, med kolsyra, med smak, med vitaminer och mineraler... nästa gång ska jag bära med mig en liten flaska med gott vatten hemifrån och slippa betala de där 25 kronorna. Hursomhelst, när vattenbeslutet var löst var det dags att ge sig an tidningshyllan.. åter ett dilemma tänkte jag. Men icke då! Ett nytt nummer av BAKA hade kommit ut
Första numret kom ut i vintras och det andra numret skulle inte ha kommit ut förrän nu till hösten. Överraskad och glad fick jag mig en härlig eftermiddagsläsning i gräset. Jag blir så inspirerad av alla reportage, om olika bagerier och konditorier, historien kring dem och bagarnas egna berättelser och livsfilosofier, om hantverket och glädjen.
Mest intressant tyckte jag var artikeln med Mattias Wallmark som beskriver surdegstrenden som ett uppvaknande och hur industribröd aldrig kommer kunna baka med kärlek. Apropå "baka med kärlek" så kom jag att tänka på Pågens dumma reklamjippo om att de bakar med kärlek. I deras lilla informationsfilm om hur de bakar bröd säger de: "Fördelen med att baka bröd i bageriet än hemma är att man har bättre koll på hygienen. Det är därför köpt bröd håller sig längre än det hembakta". Och sen fortsätter de förklara att då brödet inte kommer i kontakt med några händer så följer det inte med några mögelsporer och då kan inte brödet mögla... (Förresten så ser marknadschefen i filmen ut att behöva en liten dos kärlek).
Här är en liten innehållsdeklaration från ett av dessa industribröd:
Vetemjöl, vatten, surdeg på vete, socker, siktat rågmjöl, majsstärkelse,vegetabilisk olja, havreskållning, jäst, vetegluten, förjäst vetemjöl, salt, maltvinäger, malt, bakpulver (E503, E450 och E500), vegetabiliskt emulgeringsmedel (E471) och konserveringsmedel (E282).
Jag tror snarare att det är alla tillsatser och konserveringsmedlet som gör att brödet inte möglar... eller har jag fel? Begreppet att "baka med kärlek" är en diskussion jag tänkte spinna vidare på vid ett annat tillfälle...
Ett annat inspirerande reportage i tidningen var om två vänner som startade Dalarö Bageri. "Utan bageriutbildning men med stor entreprenörsanda och entusiasm lyckades de bygga upp sitt bageri". Det visar ju på att man med intresset och viljan kommer långt. Jag kom att tänka på när jag studerade på RHS i Grythyttan. Jag tyckte att det var stor brist på praktik. Visst, teori är viktigt och vissa kanske lär sig lättare genom att läsa men det är sen när man kommer ut i verkligheten som kruxet är att kunna tillämpa den teoretiska delen i praktiken. Själv lär jag mig bäst genom att göra, tror att det har mycket att göra med min dansbakgrund. Kroppen har en fascinerande egenskap att kunna fungera utan att man behöver tänka på det. Hur många är det som exempelvis tänker på att de går?
Om min hjärna skulle sina när jag blir gammal, bli dement, glömmer ansikten och namn så önskar jag att mina händer visste vad de skulle göra om nån ställde en påse mjöl och en skål med vatten framför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar