Baguettelycka.

Tiden går... och jag glömmer att mata surdegen och jag lyckas ta död på det som skänker mig glädje. Jag tänker att det inte gör något, jag har ju ändå inte tid att baka! Försöker att gå vidare och fokusera på det jag håller på med nu. 

Efter praktiken på konditoriet så jobbade jag i ett halvår som elevassistent på en skola och eftersom att jag inte kommer in på någon bageriutbildning så fick jag tänka om... Jag fann tycke för att arbeta med barn. Förutom bakningen så ligger det mig varmt om hjärtat att få arbeta med människor. Så nu studerar jag till att bli fritidspedagog eller "grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem", som det så avancerat heter. Jag var så inställd på att bli bagare men nu får jag försöka göra det bästa av situationen... men frustrationen och ilskan över utbildningssystemet och antagningsordningen till yrkesvux består!

Även om universitetsstudierna är lärorika och intressanta så dalar det till och från med studiemotivationen... jag kan bli smått tokig över att bara läsa och skriva... jag måste få arbeta praktiskt och att skapa med mina händer!

Nu tyckte jag att det verkligen var på tiden att sätta en surdeg och knåda av mig lite... dags att väckas till liv! Intresset för bakningen kommer jag aldrig att kunna undgå.

Jäsning.

Arbetsytan i lilla kokvrån, lika stor till ytan som en kökshandduk!

Men vad gör det när det är resultatet som räknas?

(Bilderna blev lite suddiga, tagna med mobilkameran)